Personligt om träning

Vilka är de bästa och sämsta nötterna att äta på LCHF? Titta på den här guiden.

Efter att ha gått ner 28 (tjugoåtta!!) kilo så är det lätt, så lätt, att börja slappna av och tillåta sig saker. Lite nötter på kvällen, inget fel i det. Kanske lite brie också? Bara sådant som är tillåtet och till och med bra för dej. Till viss del bra för dej och då i små portioner! Den delen blir snabbt luddig. Det blir mer och mer nötter och ost, och inte ibland utan varje kväll. Och ibland smyger sig kanske ner något annat med, jordnötter till exempel... Det är inte nötter och inte alls särskilt bra. Jag håller vikten stången än men jag vet att om jag inte passar mig så sitter jag snart med lite chips, sedan kommer annat och värre saker. Det slutar i att sockerberoendet tar över och inom ett år har jag gått upp (minst!) lika mycket som jag nu går ner. Det här hänt förut, flera gånger. Jag vet att det är en fara, en väldigt verklig och skrämmande framtidsvision. Jag vet att många skulle reagera negativt om de hörde mig men jag jämför mig beroende med alkohol- eller narkotikaberoend

Innan semestern 2017 gick jag upp på vågen och tog mitt personbästa, 108 kilo. Jag är 180 cm lång så det säger sig själv att det var på tok för mycket, dessutom ringde doktorn och berättade att jag har diabetes typ 2, där och då sa jag till mig själv att nu får det vara nog. Jag satte ett mål för året att jag skulle ha "normal"-vikt innan året är slut. Dessutom ska jag klara av diabetes med hjälp av kosten och viljan, inga mediciner alls. Mitt långsiktiga mål är att bli friskförklarad från diabetes helt innan jag går i pension. Om 13 år blir jag 65 år. Hur vill jag att mitt liv ska se ut då? Jag tänker att jag vill vara i mitt livs form när jag gått i pension och det finns ingen anledning att ändra på den planen trots alla oundvikliga rynkor. Livet är förstås inte bara ”formen”, men min hälsa är en förutsättning för allt annat. Det är kanske svårt att förstå hur jag tänker med mina mål för året men jag är sådan och när jag har ett mål går jag "all in", har liksom in

Fick frågan på facebook, jag själv har alltid haft svårt att komma igång på morgonen men jag har hört att det ska vara bra. Det leder till frågan. Vad är så magiskt med att promenera på morgonen?  Jo, ett lågintensivt pass, som en promenad, på morgonen INNAN man har ätit frukost ger kroppen goda förutsättningar att ta energi från sina depåer. På morgonen är blodsockret lågt och insulinnivån är nästan obefintlig. Denna kombination gör att fettet lättare frigörs från fettcellerna och eftersom man inte ätit något än så har kroppen inget annat bränsle än fett att tillgå. Det innebär att en rask promenad innan frukost ger en bra fettförbränning. Men det är inte helt meningslöst att ta en kvällspromenad när man vill bränna fett heller. Att röra på sig är alltid bra, vare sig det är på kvällen eller på morgonen. Skillnaden är att man får en effektivare förbränning av fett på morgonen. En morgonpromenad på 30 minuter, två till tre dagar i veckan, är ett effektivt sätt att lära din kropp att an

Dags att plantera fötterna på jorden för en stund, back to basics. Jag har svängt av vägen för att försöka få ett nytt tankesätt, en ny livstil.  Varför tränar jag?  Så länge jag kan minnas så har jag gillat att puscha min kropp och mitt psyke för att se hur långt jag kan gå, detta gäller även när det kommer till träning. Jag älskar endorfinerna jag får under ett svettigt pass, jag älskar när jag tar i så det blixtrar för ögonen och musklerna "biter" mej efter ett hårt "set". Jag gillar känslan i kroppen efter ett pass då jag känner mig stark, kanske gillar jag den för mycket? Familjen uttrycker någon slags oro för mitt "nya" hyperområde. Jag fick idag en del kommentare av dem idag som faktiskt sårade lite, även om de gör det i välmening. Jag vet att jag har svårt att begränsa mig, det ingår liksom i min person att köras all in, men jag behöver känna att de förstår mej och stöttar i det jag gör.  Det är kanske svårt att förstå hur jag tänker med mina mål f