Sockerberoende ☠️

Efter att ha gått ner 28 (tjugoåtta!!) kilo så är det lätt, så lätt, att börja slappna av och tillåta sig saker. Lite nötter på kvällen, inget fel i det. Kanske lite brie också? Bara sådant som är tillåtet och till och med bra för dej.

Till viss del bra för dej och då i små portioner!

Den delen blir snabbt luddig. Det blir mer och mer nötter och ost, och inte ibland utan varje kväll. Och ibland smyger sig kanske ner något annat med, jordnötter till exempel... Det är inte nötter och inte alls särskilt bra.

Jag håller vikten stången än men jag vet att om jag inte passar mig så sitter jag snart med lite chips, sedan kommer annat och värre saker. Det slutar i att sockerberoendet tar över och inom ett år har jag gått upp (minst!) lika mycket som jag nu går ner. Det här hänt förut, flera gånger.

Jag vet att det är en fara, en väldigt verklig och skrämmande framtidsvision.

Jag vet att många skulle reagera negativt om de hörde mig men jag jämför mig beroende med alkohol- eller narkotikaberoende. Jag borde inte göra det kanske för jag har aldrig haft de problemen men jag utgår från det jag hör om dessa beroenden och det är ganska lika tycker jag.

Jag har läst några som varit alkoholister som beskriver liknande.

"Jag hävdar att socker- och mjölberoende är det svåraste beroendet. Jag är själv alkoholist och det är inte lätt att komma över det, men när du väl kommit över suget, så behöver du inte alkohol. Men du exponeras för socker och mjöl överallt. På jobbet, ute på restauranger och hos kompisar." (Läs mer här) Säger en legitimerad sjuksköterska och beroende specialist.

Och jag håller med, överallt exponeras jag för socker. Varje dag. 

Visst har suget minskat drastiskt de här halvåret då jag satsat allt på en bättre livsstil, men det finns där, ligger och lurar i bakgrunden. Så fort jag slappnar av så kryper det fram och närmast omärkligt börjar jag sladda, lite i början, men snart öppnar det. 

Jag fortsätter att bevaka mig själv, vaktar och försöker kämpa.  

Men jag ser redan nu att det är på gång. Jag sa till mig själv förra helgen att i veckan blir det att köra ordentligt, Inga jordnötter och tugga på saker på kvällarna. Det är en dum ovana och jag har skrivit om den förr, trots det så gör jag det varje kväll. Mer och mer. 

"Av 99 av 100 som har depression så har den kommit när du drogat i flera år. Och ångest kommer på grund av substansbrister orsakade av missbruket. Om man är drogberoende, ta bort drogen först, du kan aldrig lösa några problem så länge du drogar."(samma artikel)

Måste ta bort mina snedstegsmöjligheter från bordet. 

Jag har fortfarande svårt med frukost, mat på dagen i största allmänhet är lite svårt tycker jag och på kvällen äter jag "ifatt" inbillar jag mej. Men det är nog lögn. Jag behöver få ett bättre förhållande till mat. Behöver äta lite mer normalt. 

Jag kanske aldrig blir en som äter fem mål om dagen på regelbundna tider men jag ska börja med frukost. Att försöka få i mig mer än bara kaffe innan jag ramlar iväg till jobbet. 

Det är inte ovanligt att jag äter först på kvällen, ca 18, tillsammans med de andra. Jag är inte hungrig och har inte lust att äta. Det känns som att det är ointressant och bara tar tid. Dessutom kostar det pengar och så vidare, och så vidare...

Frugan älskar att äta lunch med mig och jag älskar att vara med henne så ibland äter vi lunch tillsammans, men jag är alltid motvals och besvärlig. Jag ska försöka ändra på det med.

Veckan som kommer ska jag försöka tre saker, äta frukost och lunch med fru minst två gånger. Under veckan ska jag dessutom låta bli alla snacks på kvällen. Inget tilltugg med upp efter att barnen lagt sig. Vatten går bra men inget tuggande! 

Ok då är det sagt, det brukar vara det jag behöver för att ta tag i saker. Jag behöver få ut det som en tydlig plan, ett tydligt mål. Den här gången handlar det inte om att nå en vikt eller sådant, nu handlar det om att ändra ett beteende. Det är mycket svårare. 

Ska försöka följa veckan dag för dag här, önskas mig lycka till. Jag kommer behöva det för jag kämpar mot min starkaste fiende, mig själv. 

Nano nano som Mork brukade säga.