Att få andra engagerade

Äntligen onsdag, grått väder som vanligt. Cirkus hela morgonen, allt från att barnen vaknar och efter mycket gråt och tjat fått på kläderna, har vi kämpar tappert. Nu är de lämnade på var sin skola och frugan på jobbet. Så sätter jag av mitt mitt gym.

Den lila randen mitt i den gråa skyn gör att jag börjar känna mig tillfreds, som att komma hem lite.

Vår nya PT ska "köra upp" idag, lite nervös verkan han allt 😉, men jag har en känsla att det kommer går bra. Vi pratar lite om min resa och vår avgående passchef blir inblandad.

Samtalet handlar snart om konstruktiv kritik och hur jag under så många år har varit  bra på att ta till mig av den jag fått. Kvittot hur jag utvecklats på ett positivt sätt är att mina pass alltid är nära på fullbokade. Jag som var "för gammal" redan när jag anställdes har nu, ca 13 år senare, fullt på passen. Det leder till en diskussion om hur man engagerar och/eller är engagerande.

Att motivera människor är en grundläggande uppgift i allt ledarskap även som PT eller instruktör. En vanlig bild i motivationssammanhang är "piskan och moroten". Chefen på jobbet kan styra medarbetarnas beteende med belöningar och straff. 

Mitt arbete är i stället hänvisat till att motivera utan piska och morot. Men hur går det till?

Ledarskapet i träningslivet har inte samma roll som i arbetslivet. Medlemmarna kommer att engagera sig bara om de tycker att det är roligt och meningsfullt. Många människor går in i träningen med en stark övertygelse, men tappar efter en tid sugen (engagemanget). Hur kan en instruktör motverka detta och i stället se till att motivationen stärks?

Det första steget är att förstå och prata om vilka olika faktorer som faktiskt påverkar motivationen.

De som vill öka medlemmarnas engagemang kan börja med att fråga sig vad som får människor att börja engagera sig – och varför vissa fortsätter att vara motiverade, medan andra tappar motivationen.

Det finns säkert lika många svar som det finns medlemmar och instruktörer. Det går ändå att se fyra typiska sätt att resonera kring vad som ökat respektive minskar medlemmarnas motivation:

1 Livspussel
Den kanske vanligaste förklaringen som ges till varför medlemmarna inte orkar eller kan engagerar sig är att de inte har möjligt på grund av andra åtaganden, ofta kopplade till karriär och familjeliv. Enligt detta sätt att resonera är medlemmarna helt vanliga människor som ska få in träningen i sina livspussel. Medlemmarnas begränsade tid står i fokus och det gäller att få ut maximal effekt av varje nedlagd timme. Medlemmarnas motivation främjas här av att få ihop bitarna i vardagstillvaron, varav träningen behöver vara en naturlig bit. Motivationen hämmas av att känna stress och inte hinna med allt man tagit på sig.

2. Instruktörernas engagemang
De flesta som arbetar som instruktörer eller PT känner stort engagemang i sin egen och medlemmarnas utveckling. Ett vanligt sätt att resonera kring vad som motiverar är att utgå från just detta. Här blir den engagerade eldsjälen ett ideal.

3. Gruppdynamik
För många är den sociala gemenskapen lika viktig som själva träningen. Sammanhållningen, samarbetsklimatet och relationer i grupp är avgörande för graden av motivation. De som fokuserar på gruppdynamikens roll menar att motivationen främjas av att vara en del av en bra grupp där rollerna är tydliga. Motivationen hämmas av att känna sig otrygg, ovälkommen och exkluderad. Ledarskapets uppgift blir just att inkludera, skapa samhörighet och struktur, samt att ta ansvar. Det kan till exempel röra sig om att göra träningen både effektiv och trevlig.

4. Delaktighet
Delaktighet och inflytande är viktigt för att medlemmarna ska behålla sitt engagemang. Det gäller inte bara inflytande över de egna träningsuppgifterna utan över gymmet färdriktning och prioriteringar. Motivationen främjas av att känna delaktighet och inflytande – att kunna göra sin röst hörd. Den hämmas av att inte bli hörd och inte kunna vara med och påverka.

Att skapa motivation

Motivation är ett nyckelbegrepp för att få igång engagemanget. Vilka psykologiska processer gör då att vi blir motiverade?

Self-Determination Theory är en teori som passar för att förstå det ideella engagemanget. Teorin menar att långsiktigt hållbar motivation sammanhänger med att individen ges utrymme att handla utifrån egen övertygelse, i stället för att vara en spelpjäs styrd av yttre krafter.

Enligt teorin har alla människor tre grundläggande psykologiska behov som måste vara tillfredsställda för att hon ska vara motiverad, nämligen:
• Kompetens
• Samhörighet
• Autonomi

En person som känner sig kompetent tror sig klara av det hon vill eller förväntas göra. En som upplever samhörighet känner sig omtyckt och tycker om andra omkring en. Att uppleva autonomi innebär att känna sig fri och självständig. Om dessa tre behov är tillfredställda kan motivation uppstå. När de är otillfredsställda upphör motivationen.

Behoven av att uppleva kompetens, samhörighet och autonomi kan förstås tillfredsställas i olika sammanhang i en persons liv, till exempel kompetens på jobbet, samhörighet i familjelivet och autonomi i samband med utövandet av en hobby.

Det bästa för motivationen är dock att de tre behoven tillfredsställs i alla de sammanhang personen befinner sig i.

Fyra principer

Hur kan man då som instruktör eller PT motivera medlemmarna till ökat engagemang?

Med hjälp av de psykologiska behov som styr vår motivation, kopplat till de fyra faktorerna som påverkar människors engagemang, kan man formulera fyra principer för ökat engagemang.

1. Utgå från individen 
2. Arbeta tillsammans
3. Undvika styrning 
4. Aktiv instruktör

Utmaningen kan beskrivas som en balansakt mellan dessa principer, där det i varje givet läge gäller att hitta den balanspunkt som skapar motivation och därmed frigör engagemang.

1. Utgå från individen
Från faktorerna ”livspussel” och ”engagemang” hämtas den första principen: utgå från individen. Här riktas fokus på medlemmen som person och inte bara som en medlem. De som menar att ta vara på eldsjälarnas engagemang och de som menar att man måste anpassa träning efter medlemmarnas vardag säger båda att man måste ha individen som utgångspunkt.

Här blir instruktörerna roll att anpassa träningen efter individens önskemål och förutsättningar, motivation skapas här genom att kompetens- och självbestämmande behovet tillfredsställs.

2. Arbeta tillsammans
Faktorerna ” delaktighet” och ”gruppdynamik” är utgångspunkt för den andra principen: arbeta tillsammans. De som anser att delaktighet i beslutsfattande är viktigt för ansvarskänsla och de som tror att engagemanget bygger på att alla har en tydlig plan enas om att vad som sker mellan människor måste stå i fokus.

Ensam är inte alltid stark och själva idén är att flera tillsammans kan göra mer än en. För att åstadkomma resultat behöver medlemmarna känna att de samarbetar och hjälper varandra.

Instruktörerna uppgift är att underlätta samarbete och interaktion. På så sätt tillfredsställs samhörighetsbehovet.

3. Undvika styrning
”Engagemang” och ”delaktighet” utgör utgångspunkten för den tredje principen för ledarskap, nämligen att undvika styrning. Trots att engagemang utgår från individen och delaktighet i gruppen har båda ett kritiskt förhållningssätt till toppstyrning som gemensamt drag.

Medlemmarna blir oengagerade när de gör något som de inte brinner för och utifrån resonemanget om delaktighet när de inte känner att de har inflytande över gymmet.

Instruktörens uppgift blir att kunna förklara beslut som tas och vilket handlingsutrymme som finns.

4. Aktiv instruktör
Ur faktorerna ”livspussel” och ”gruppdynamik” härleds den fjärde principen: aktiv instruktör. De förenas genom att betona vikten av att vara aktiv som instruktör  och att kunna skapa goda förutsättningar för träningen.

Även om frihet och autonomi(självstyre) är viktig för motivationen finns det ingen garanti för att de beslut som PT, instruktören eller gymmet fattar alltid går i linje med vad som medlemmen tycker är bäst eller vad som tillfredsställer dennes behov. Därför behövs det instruktörer med större överblick som kan visa på den utveckling som medlemmarna behöver se för att vara motiverade.

Instruktörerna och PTs uppgift blir här att ta initiativ och ansvar för att bra saker ska hända. Det kan innebära att kompetens- och samhörighetsbehovet tillfredsställs, vilket leder till ökad motivation.

Motivationsdimensionen
En instruktörs ledarskap i balans bör alltså anpassas efter individens önskemål och förutsättningar – och samtidigt underlätta för gemenskap och samarbete. Det innebär att balansera mellan principerna ”utgå från individen” och ”arbeta tillsammans”.

Instruktören ska vara den som kan ta initiativ och ansvar för att saker ska hända. Detta innebär att balansera mellan principerna ”undvika styrning” och ”aktiv instruktör”. Just balansen är viktig eftersom en instruktör som utgår ensidigt efter någon av principerna inte kan tillfredsställa de tre behoven kompetens, samhörighet och självstyre.

Hur går då det till i praktiken?
PTs och instruktörer behöver genom egen erfarenhet hittat sin variation som tillfredsställer människors behov och därmed motiverar dem till engagemang.

Ett annat sätt är att helt enkelt diskutera med andra kollegor och ledare om instruktörsfrågor och motivation, utifrån de fyra principer som har beskrivits ovan.

Ett medvetet och strukturerat arbete med motivationsfrågor kan vara ovant och knepigt i början, men den som väl skaffat sig ”motivationsglasögon” kan analysera varje aktivitet, varje  träning, varje  pass och ställa sig frågorna:

• Hur påverkar detta medlemmarnas motivation?
• Vilka principer går att tillämpa i aktiviteten?
• Vilka behov hos medlemmarna kan de tillfredsställa?

Lycka till 🤙