Forever young

Jag har en ny/ gammal hobby,  akvarium.

Hela mitt liv mer eller mindre har jag haft akvarium. Det har varit några år nu som jag varit utan efter en incident med 300l vatten på golvet som resultat.

Nu är det igång igen. Två akvarium på kort tid, lockelse till ett till fins men vi ska stålsätta odds och vänta tills vi får iordning hemma. Frugan är den som satte igår det hela så nu är det inte bara min hobby längre och sonen verkar bli lik mej och intresserar sig mycket. Kul☺

Min fru föll som en fura för några konstiga varelser vi hittade när vi startade upp första akvariet. :De ser ju ut som riktiga Pokemon" kollade hon. Jag blev fascinerad av varelsen, de såg verkligen ut som något helt annat än något annat än det jag någonsin haft förut.

Axolotl heter de och är för alltid fast i barn stadium för salamandrar.

Lite fakta:
Latinskt namn: Ambystoma mexicanum
Längd: Upp till 43 centimeter
Livslängd: 25-30 år
Antal ungar: Honan kan lägga över 1 000 ägg åt gången (det gör att man tänker sig för innan man odlare dem😛)
Utbredningsområde: Finns endast i närheten av sötvattensjön Xochimilco nära Mexico City

Axolotlens närmsta släkting är tigersalamandern.

I det uråldriga kanal- och sjösystemet i Mexico City lever , eller levde, axolotlen, en egendomlig varelse.

Axolotler har gälar och ­lever sitt liv under vattnet, men är inte en fisk. Älven om den har ben och svans, är inte heller en ödla.

Axolotlen tillhör salamandrarna och är ett groddjur.

Den lilla "grodan" är också märklig på ett annat sätt. De flesta groddjur genomgår en kroppslig förvandling från ägg och yngel till färdig individ, det kallas  en metamorfos. Under ägg- och larvstadiet är  salamandrar först beroende av vatten men genomgår sedan förändringar som gör att de som vuxna klarar av att leva på land.  Men Axolotlen blir aldrig "vuxen".

Den är en av få amfibier som inte genomgår metamorfos utan lever sitt liv i vattnet som ett stort yngel. Olika slags larvkaraktärer som yttre gälar och fenor finns kvar och ­axolotlen utvecklar inte heller de utskjutande ögon, ögonlock eller andra drag som vuxna salamandrar har. De blir mycket större än vad salamanderyngel normalt blir och blir även könsmogna i detta yngelstadium.

Fenomenet att inte utvecklas färdigt kallas neoteni. Axolotlen lever helt i vatten har små outvecklade lungor. De andas mest med sina gälar och till viss del genom huden. Neoteni hos axolotlen anses vara ett ”steg tillbaka” i evolutionen då salamanderns anfäder liksom de flesta andra salamandrar levde mer på land.

Man tror att neoteni kan ha uppkommit av miljöpåverkan då neoteni kan förekomma hos andra amfibier om det är brist på ämnet jod i deras miljö. Jod är nödvändigt för djuren för att de ska kunna producera tillväxthormonet thyroxin som behövs för utveckling och tillväxt. Forskning har också visat att mycket låga temperaturer kan försvåra produktionen av dessa hormon vilket också leder till neoteni. Hos axolotlen är tillståndet dock inte miljöberoende utan helt genetiskt. När forskare har behandlat salamandern med hormoner har de i enstaka fall börjat metamorfosera men det är ovanligt. När det sker ändras kroppsformen och blir mer lik släktingen tigersalamandern, gälarna tillbakabildas och lungor och ögonlock utvecklas. De metamorfoserade axolotlerna blir dock ofta svaga och lever sällan lika länge som normala axolotler.

Lägger 1 000 ägg 🤤
Axolotler är köttätare och de har en bra mun för uppgiften. Den är stor och bred och när de ska äta öppnar de helt enkelt snabbt munnen på vid gavel så vatten och byte strömmar in. De har tänder som snarare är till för att hålla fast ett sprattlande byte än att tugga det, så den mesta maten sväljs hel. Maskar, insekter, ­mindre fiskar och andra amfibier äts och i trängda situationer som i fångenskap har man sett att de kan vara kannibaler.

När det är dags att para sig uppvaktar hanen honan intensivt. Först dansar han för henne genom att höja stjärten och vifta med den på ett sätt som är tänkt att vara attraherande. Om uppvaktningen är framgångsrik för han henne till de spermatoforer han som förberedelse har placerat ut på botten av vattendraget. En spermatofor är ett paket med sperma fastsatt på ett litet skaft. Honan plockar upp dem i sin kloak, den gemensamma kroppsöppning där både könsprodukter och avföring släpps ut och befuktningen sker invändigt. Därefter kan honan lägga över 1 000 befruktade ägg. Hon lägger varje ägg individuellt på vattenväxter. Vegetationen spelar alltså mycket stor roll för en framgångsrik reproduktion.

Kan återbilda kroppsdelar
Axolotlen har blivit ett populärt akvariedjur tack vare sin storlek och sitt speciella utseende. I fångenskap har man avlat fram en stor mängd olika färger och det är inte ovanligt att se albinon, ­bruna, grå eller gula individer. Jag har till och med sett blå.

Axolotler är intressant inom forskning både för att den förblir i ett evigt yngelstadium men också för dess förmåga att återbilda kroppsdelar.

Normalt bildas ärrvävnad hos skadade djur, vilket inte har samma robusthet som originalvävnaden. Axolotlen däremot kan återbilda avslitna och skadade kroppsdelar. Stora delar av svansen samt fingrar och tår återbildas ifall djuret skadar sig.

I likhet med Frankenstein har man dessutom haft framgång i laboratorier där man utfört experiment på framför allt axolotlens embryon. Man har satt ihop delar av embryon från olika ­individer och fått dem att växa ihop.

Miljö
Vattenkanalerna i Xochimilco var en gång i tiden en viktig livsmedelscentral i aztekernas rike.

Trots att axolotlen är talrik i fångenskap är viltformen hotad. Den återfinns bara i centrala Mexikos södra utkanten av megastaden Mexico City. Den lever i kanaler och våtmarker i närheten av Xochimilco, en sötvattensjö i området. Denna boplats har drabbats hårt av mänsklig påverkan.

När staden stadigt ökat i storlek har axolotlens utrymme minskat och vattenkvaliteten försämrats. Men det är inte bara miljöfaktorer som ställer till det utan utplanterade fiskarter som äts av människan är ett bekymmer för axolotler.
Karpfisk och den populära tilapian konkurrerar om mat och resurser, och de äter axolotlernas ägg och larver.

Forskare från National Autonomous University of Mexiko, baserat i Mexico City, har inventerat populationen. De kan konstatera att den ­minskat snabbt. 1998 uppskattade man att det fanns omkring 6 000 axolotlar per kvadratkilometer i området runt Xochimilco och 2008 uppskattade man att det endast fanns 100 individer på samma yta. I dagsläget tror forskare att det bara finns ­mellan 700 och 1 200 vilda axolotlar totalt.

Forskarna i Mexiko är skeptiska till att återinplantera salamandrar utifrån. Dels reduceras den vilda genetiska variationen, dels kan återinplanterade djur sprida sjukdomar som den fruktade svampsjukdomen chytrid som redan slagit ut många groddjur i världen.

Man vill nu skapa reservat där axolotln kan leva i fred och skyddas mot utrotning.

Vi får hoppas de lyckas.