Morgonlugn och kontemplation
Sista veckan som heltidssjukskriven. Det här varit en lång resa, denna gång. Jag skriver denna gång för jag har varit här förut, utbränd och djupt deprimerad. Det är första gången jag känner att vi, läkarna och jag, faktiskt gjort något åt grundproblemet. Att ha fått diagnosen adhd har hjälpt mej så mycket. Dom säljer att" gud utsätter sig inte mer än du klarar", jag säger som jag läste någonstans att uppenbarligen tycker gud att jag är en "bad ass". Jag är lycklig som har min fru och mina barn, de är min styrka och min lycka alla dagar. Att de står ut med mig i allt jag hittat på och utsatt dem för är otroligt. Nu, just nu och här, när jag sitter mitt i city och dricker en dyr köpekaffe på Wayne's känner jag mig nära nog lycklig. Sådär som jag kände när sommaren kom och jag var ca 18 år, ung stark och odödlig. Trots alla saker som då redan hänt mig tidigare i livet kände jag då och då en lyckokänsla som fick mig att stanna upp mitt i allt jag höll på med o...