Morgonlugn och kontemplation

Sista veckan som heltidssjukskriven. 

Det här varit en lång resa, denna gång. Jag skriver denna gång för jag har varit här förut, utbränd och djupt deprimerad. 

Det är första gången jag känner att vi, läkarna och jag, faktiskt gjort något åt grundproblemet. Att ha fått diagnosen adhd har hjälpt mej så mycket. 

Dom säljer att" gud utsätter sig inte mer än du klarar", jag säger som jag läste någonstans att uppenbarligen tycker gud att jag är en "bad ass".

Jag är lycklig som har min fru och mina barn, de är min styrka och min lycka alla dagar. Att de står ut med mig i allt jag hittat på och utsatt dem för är otroligt. 

Nu, just nu och här, när jag sitter mitt i city och dricker en dyr köpekaffe på Wayne's känner jag mig nära nog lycklig. 

Sådär som jag kände när sommaren kom och jag var ca 18 år, ung stark och odödlig. Trots alla saker som då redan hänt mig tidigare i livet kände jag då och då en lyckokänsla som fick mig att stanna upp mitt i allt jag höll på med och bara känna. Solen mot ansiktet, varm asfalt mot mina fötter (gick ofta barfota) känna lukterna av sommar i stan. 

Det var länge sedan och de tillfällena var inte många men jag kommer ihåg känslan. Det är samma slags känsla som jag har just nu. 

Jag har mycket kvar att kämpa med men att få känna så och bara släppa allt som kommer och det som varit. Om så bara för ett ögonblick är det så skönt, så efterlängtat. 

Ibland undrar jag om det är så "vanliga"människor har det hela tiden?

Varför blev det nu såhär för mig att från diagnos på panikångest och djup depression hamna i denna känsla? 

Många saker har samspelat. Jag har fått stöd och kärlek från familjen, inte släkten snarare tvärtom därifrån, jag har en diagnos som hjälper mig att förstå mig själv. Medicin som får mig lugn så jag hinner med mig själv och alla tankar och känslor som tidigare alltid var som en torktumlare på högsta fart i huvudet och själen. 

Jag har tagit tag i min diet och kommit igång med träningen igen, även om träningen behöver bli bättre. Har på några veckor tappat tio kilo!

Fram mot kvällen brukar det bli jobbigare, det vet jag, men inte värre än att jag orkar med och om jag skötte mina sovittidet lite bättre så hade jag kanske sluppit. Det blir bättre nu när jag ska jobba igen tror jag. 

Jag har i huvudet börjat en lista utifrån hur jag mår. Den innehåller tre kolumner, hur jag mår, vad jag själv kan göra för att göra det bättre och en kolumn med vad kan någon annan göra, alltså vad behöver jag hjälp med. 

Det jag kan göra var tidigare enbart träna, det håller inte i längden bara. Det här kommit nya saker i den kolumnen. Äta rätt och kolla blodsocker samt blodtryck, pilla med akvariet, prata med någon trevlig (blir oftast frugan😍). Jag ska fortsätta på den listan, jag gillar att laga mat till exempel. 

Maten är viktigt med, i mitt fall är det low carb high fatt (LCHF) som gäller. Som vanligt kör jag "all in" och här skaffat bl.a en app som hjälper mig mycket. Lifesum heter den, det finns många appar som gör ungefär samma saker men denna gillar jag. Jag kan knappa in det jag äter, det finns även en streckkodavläsare i den och då behöver jag inte knappa själv. Mycket smidigt. 

På min samsung, som just nu är lite död, finns hälsa som jag kan knappa in mina blodvärden och så har jag diverse appar som automatiskt håller reda på antal steg jag tar på dagen och min träning. 

På så sätt kan jag säga till min läkare att "jag känner inte att jag har diabetes", eller i alla fall behöver jag ingen insulin och tabletter så länge jag håller min diet. 

Det kommer bli intressant att se vad de säger, jag har ju redan remitterats till dietist och fotspecialist. De brukar blåsa en säkring om man nämner att man inte äter kolhydrater. Men jag har pluggat på och tror nog jag kan försvara mitt ställningstagande på ett sakligt sätt. Vi får väl se. 

Nu ska jag laga min samsung så jag kan fortsätta mitt loggande av värden, det kryper litet i själen av att inte kunna göra det idag. 

Ha en bra dag och försök hitta ett tillfälle där du kan kontemplera lite, hitta en känsla av lugn om det går och tillåter dig känna lycka trots att livet inte är så snällt mot dig just nu kanske. Det kommer en dag imorgon med och du ska se allt ordnar sig till slut. 

Kramizar