Fortfarande samma problem

Att det ska vara så svårt att komma ur i vanan att äta på kvällarna!

Det är som en slags automatik äta, utan att egentligen känna efter om jag verkligen är hungrig.

Men för en tid sedan bestämde jag mig för att testa att sluta. Här, som i allt i min kamp mot diabetes,  försöker jag tänka vad som skulle funka för mig.

Tanken att aldrig äta på kvällarna känns inte som en hållbar strategi. Därför försöker jag tänka att jag får äta på kvällen men bara om jag tänker efter ordentligt först. Är jag hungrig?

Då har jag ätit för dåligt på dagen. Planera bättre och smartare matval imorgon.

Är jag sugen?  Då måste jag också ställa mig frågan -Vad är jag sugen på och varför?

Det kan vara något som kroppen saknar och berättar för mig men oftast är det tröst- och belöningssystem som är igång, och vanan också men den måste ju brytas.

Kvällsätande är ett gissel. Det blir så lätt en dålig vana - och då kommer kilona krypande.

Det är lätt att känna att det är "bäst att sluta äta helt"...men om man helt slutar att äta och bara dricker vatten kommer kroppen under det första dygnet göra slut på kolhydraterna i kroppen. Det innebär att man kommer att känna sig trött, kanske illamående, få mycket starka hungerkänslor och förmodligen känna sig irriterad. inte heller en strategi som känns hållbar.